Här kommer fortsättningen på den fjärde delen av ”min sjukdomshistoria”, den fjärde delen kan ni läsa här.
Nu var det längesen jag gjorde en sån här uppdatering kring min sjukdomshistoria. Det har hänt väldigt mycket sen sista uppdateringen, men nu kände jag att det var dags för en fortsättning.
Strax efter den senaste uppdateringen var jag på min sista rehabiliteringsresa till Vintersol på Teneriffa med min mamma. Vi åkte dit tillsammans med Reumatikerförbundet. Det var en bra resa. Däremot var jag för nedgången i min reumatiska sjukdom för att jag skulle ta upp all träning på bästa sätt. Det var som att jag var för slutkörd efter allt med skolan och studenten, och då visste vi inte varför jag hela tiden var så extremt trött. Något vi fick veta senare varför.
Jag var ändå glad över att vi åkte för jag mår bättre i sådant klimat som det är där. Det är varmt och skiftar inte lika mycket i vädret som det annars gör här i Sverige. För jag påverkas annars väldigt lätt av väderskiftningarna som vi ofta har här. Vi var på rehabiliteringsresan till Vintersol på Teneriffa under 3 veckors tid.
Allt kraschade efter att vi kom hem från rehabiliteringsresan till Vintersol
Det vi inte visste då var att allt bara kraschade samman när vi kom hem. Det kom fram att jag hade fått besvär med hjärtat, att det var därför jag var så extremt trött. Det var precis som att jag hela tiden var i full gång utan återhämtning. Det resulterade även i att jag fick högt blodtryck pågrund av den höga pulsen (vilopuls kring 120 slag/min). Så efter att vi kom hem från Teneriffa blev det många turer fram och tillbaka med att hitta en fungerande medicin för både pulsen och blodtrycket. Men det var inte det lättaste. Det blev både två ambulansturer och två inläggningar med byte av medicin, samt en sväng på HIA (hjärtintensiven). Men nu har jag en fungerande medicin.
De vet inte exakt varför jag har fått det, men en teori är att det beror på min smärta. Att den gör att hjärtat slår fortare.
Men efter den här resan var det precis som att luften gick ur mig. Jag hade tagit studenten bara någon månad innan och verkligen kämpat mig till att ta den tillsammans med mina jämnåriga. Däremot pågrund av all stress med att kämpa mig igenom skolan, allt kring vad man ska hitta på efteråt och tankar på hur det kommer bli med allt osv, så gjorde det att kroppen tillslut sa ifrån. Något som då kändes väldigt surt i och med att det ännu en gång kände lite som att börja om på nytt.
Fortsättning följer…
Detta inlägg skrevs år 2020.
Lämna ett svar