Gokväll på er!
Som jag skrev igår i ett tidigare inlägg så fick jag ju träffa min pappa en snabbis igår utomhus. Han kom förbi efter jobbet och stannade till vid korttidsparkeringen vid dagkirurgin. Jag hade ju inte träffat honom rent fysiskt på hel tiden sedan jag blev inlagd här på sjukhuset. Något som var väldigt roligt, eftersom jag såklart har saknat honom. För det är ju något helt annat att faktiskt få träffas rent fysiskt än bara via telefon eller FaceTime. Även det också såklart är jättebra att det finns. Men det har varit lite konstigt att inte träffats på samma sätt. För annars brukar vi ofta träffa på varandra var och varannan dag, och nu hade det gått betydligt längre.
Men igår fick jag ju äntligen gå ut utomhus och ta frisk luft. Riktig frisk utomhusluft. Ingenting slår det kan jag lova. Jag har nog aldrig uppskattat att ha fått gått ut så mycket någon gång tidigare, trots att det var betydligt kyligare ute nu än vad det var när jag kom hit. Det var så skönt att känna den där friska luften istället för den här instängda sjukhusdoften som det lätt kan bli. Även om man såklart vänjer sig vid den med.
Så det lever jag fortfarande lite på. Lika det att se alla fina färger på träden, och löven hade börjat fallit ner på marken. Det var verkligen höst ute. Något som bara precis hade börjat då när jag fortfarande var kvar hemma. Lika att alla hade betydligt tjockare jackor och alla fina färger på träden. Så nu hoppas jag verkligen på att jag får komma hem snart så jag också kan njuta ännu mer av hösten innan den är förbi. KRAM!
Lämna ett svar