Här är ett inlägg jag la ut sent igår kväll (onsdag) på min Instagram. Min fina familj. Men jag tänkte att jag kunde dela den här också.
Idag har jag inte varit på topp. Men så får det vara. Så är det väl för alla antar jag. Men kvällens reflektioner blev väl bara lite övermäktiga. Att det ska behöva vara såhär. Orättvist. Orättvist att man ska behöva vara med om så mycket redan som 26 är, behöva motivera sig till saker som många gånger inte alls är roliga, men som man ändå gör för att det kanske kan resultera i någonting bra. En lindring om man har tur. Och sen att det ska behöva påverka alla i ens omgivning på ett eller annat sätt. Påverka dom man älskar över allt annat på både gott och ont. Men mest ont. Det gör ont.
Internationella anhörigdagen
Igår var det INTERNATIONELLA ANHÖRIGDAGEN. Alltså den 6 oktober. En dag att uppmärksamma våra anhöriga som får kämpa så mycket för oss ”sjuka” med att stötta och finnas där. Lika som vi ”sjuka” får kämpa med att överleva och hitta strategier till att orka med allt vi får gå igenom. Oavsett sjukdom eller tillstånd. Jag kan ju mest relatera till min sjukdom, mitt liv, och hur det varit att leva med en kroniska sjukdom genom alla dessa år för min del. För jag blev ju sjuk och fick min diagnos redan hösten -98.
Men något jag ofta inte kan föreställa mig är vad fruktansvärt det måste vara att vara personen vid sidan om som ska stötta, vara eller visa sig vara den starka, finnas där i med och motgångar, och extremt mycket mer för oss sjuka. Det måste vara något bland det svåraste, och framförallt att hålla modet uppe framför t.ex. sitt barn samtidigt som man har den där hjälplösheten kring att inte kunna göra någonting. Och sen se den man älskar lida. Lida på sätt man aldrig vill se eller uppleva igen. Den känslan och hjälplösheten går nog inte att beskriva med ord..
Jag pratar såklart om min familj. Framförallt min mamma, min pappa & min lillasyster. Ni är mina änglar, mitt guld, mitt allt! Jag älskar er över allt som finns och massor därtill! Utan er, ingen Elin. En dag kan inte uppmärksamma er styrka nog för mig på det sättet ni kämpar, håller ihop och ger mig kraft till allt vi fått gått igenom som familj! Men en sak vet jag, vi klarar ALLT TILLSAMMANS! Och det kommer vi alltid göra! För det vi har varit med om tillsammans genom alla dessa år, det gör oss starkare än allt! ♥️
P.S. Sen finns det såklart fler som också räknas in i det här såklart. Alla runtomkring mig, så känn er inräknade ni med. Men det är familjen som såklart har varit mig absolut närmast genom hela mitt liv, eftersom det är dem jag lever närmast och alltid har gjort!
Lämna ett svar