Vilken otrolig känsla. Och ni läste rätt!! Jag kan köra bil igen! Igår när jag var till Öregrund på en liten minitripp med mina föräldrar så fick jag för mig att jag ville testa köra bil igen. Det var när vi skulle åka hem. Jag provade att köra bil igen och det gick bra!
Har länge velat prova
Jag har funderat på det under en längre tid, och velat testa köra bil igen. Eftersom det inte har fungerat sedan jag klämde fötterna i januari.
Men så igår tog jag modet till mig. Då kände jag mig redo och pigg nog till att orka prova köra. För det är ju lika viktigt det, att känna att man har fokus och känner sig pigg nog till att klara av att köra. Men det gjorde jag igår. Jag körde i alla fall hem hela vägen, och det gick bra. Dock var jag väldigt trött när jag sedan kom hem och slappnade av mer. För det blir ju en del anspänning eftersom man först är ovan, kör en bil man aldrig kört förut och sen ha fokus på att komma in i det igen. Men det kändes bra i alla fall, för annars hade jag aldrig heller satt mig bakom ratten ens för att prova.
Tog körkort när jag blev 18 år
Jag tog ju körkort direkt efter att jag blev 18 år. Det var en jättestor grej för mig, eftersom det var min frihet och nyckel till att kunna bli mer självständig. Till att helt enkelt kunna ta mig fram lättare på saker utan att jämnt behöva be om skjuts. Eftersom vi till att börja med har ca 1 km till närmsta busshållplats. Något som inte var helt enkelt att ta sig till med tanke på att jag mer och mer behövde ha rullstolen med mig under den tiden.
Men sen har det kommit stopp och motgångar under vägens gång som gjort att jag inte har kunnat köra bil alls vissa perioder.
Jag tog körkort för automat, pga att mina fötter är stelopererade. Det för att underlätta. Det kändes inte värt att kämpa mig till att ta manuellt körkort när jag ändå aldrig hade tänkt köra det. Och för att jag hade väldigt mycket problem med fötterna då med bl.a. steloperationer osv. Det kände inte som att det var någon mening med det. För det ända jag ville var ju att kunna ta mig fram. Vilket jag lika lätt kunde göra med automat, om inte lättare. Eftersom det i stort sett bara är att gasa och bromsa.
Stopp och motgångar
Sen har det som sagt varit stopp och motgångar längs vägen. T.ex. då i slutet av år 2014 och början av 2015 när jag var med om min första vårdskada. Den som verkligen förändrade hela mitt liv och gjorde att jag bl.a. inte kunde köra bil på många år. Jag tänkte berätta mer om det i ett eget inlägg också så småningom.
Sen har det varit kortare perioder som det har fungerat, som t.ex. då i vintras när jag verkligen var påväg tillbaka till att kunna köra mer igen. Men så hände ju det här med min andra vårdskada. Då mina fötter blev klämda av röntgenapparaten. Satt då gick det ju inte igen på många månader. Inte förrän nu, när jag har börjat prova lite igen.
Så nu hoppas jag det kommer hålla sig. Att det kommer fungera att köra igen en längre tid, utan några hinder på vägen! För det är verkligen riktigt roligt att köra bil! Speciellt när det är en sån frihetskänsla jämfört med mycket annat i mitt liv som jag behöver hjälp med. KRAM!
Lämna ett svar