I måndags var det full fart. Det blev en rivstart av morgonen och direkt iväg till sjukhuset efter frukosten. Jag var även förbi apoteket för att fylla på lite mediciner, och efter det passade jag även på att gå förbi smärtmottagningen för att fixa ett nytt recept som var slut.
Uppföljning hos bettfysiologen
Jag var i alla fall till sjukhuset för att träffa min bettfysiolog igen. En vecka efter kortisonsprutorna. Han ville höra hur det var såhär en vecka efter kortisonsprutorna, och om det var några andra frågor jag hade. Vi pratade en hel del om hur käklederna var nu, och han visade mig mina magnetkameraundersökningsbilder som jag hade tagit i början av året. Han mätte även hur mycket jag kunde gapa och vilka tänder som faktiskt nuddar varandra när jag biter ihop. Vilket inte var många. Det var bara några på vänster sida, och inga alls på höger. Han gjorde det så vi ska ha ett utgångsläge på hur det är nu, och satt vi har någonting att jämföra med till sen.
Röntgenbilderna
Han förklarade även hur mina röntgenbilder såg ut, tillsammans med ett ”lossas” skeletthuvud som skulle föreställa en riktigt skalle. Han förklarade mitt ”problem” och lite hur mitt senario ser ut nu, och hur det kan bli om allt fortsätter som det gör nu. Sen kan allt hända eller ändras, men vad man kan tänka sig.
Tyckte det var påväg åt rätt håll
När jag var till han i måndags tyckte jag ändå vilovärken hade lättat lite i käklederna. Det var inte exakt hela tiden som det gjorde ont, så som det var innan sprutorna. Men att det däremot har börjat riktigt smälla till i ena käkleden ibland, knakar lite mer och att jag upplever att underkäken drar mer och mer snett till vänster. Sen känns det också som att käkleden är sne och att jag inte kan nudda alla tänder mot varandra när jag biter ihop. För just nu är det bara några på vänster sida som gör det, resten är i luften. Något som känns rätt stressande eftersom det har hänt och blivit så stor skillnad bara nu under våren. Det går så fort åt fel håll på något sett.
Värken är sämre och mer tillbaka
Sen tycker jag däremot att jag har mer ont i käklederna igen. Vilovärken har blivit betydligt värre i expressfart senaste två dagarna. Något som känns extremt frustrerande. För jag förstår inte riktigt varför, för det borde vara ”bra” nu såhär en vecka efter sprutorna. Läs verkligen det borde. För det har säkert en del med att göra att det gick sämre att spruta sist. Framförallt den vänstra sidan. Han tyckte inte han kom in riktigt i leden. Så nu vet jag inte vad man gör riktigt. Jag hoppas bara innerligt att det här inte ska betyda att sprutorna inte vill hjälpa alls längre. För det vore katastrof i mina ögon!
Leden ser inte bra ut
Min bettfysiolog sa att det inte är så konstigt att inflammationerna hela tiden kommer tillbaka med tanke på min aktiva sjukdom i botten, tillsammans med att lederna inte ser bra ut. Det är inte värsta lagret, men det är inte heller bra. Det är absolut tillräckligt så det ska bli problem kring det. Men mycket av besvären beror på att leden inte ser bra ut. Det är den delen som kommer från underkäken. För den delen av leden som är uppe i skallen och som underkäksbenet ligger i eller emot, den verkar ändå vad jag förstod det som se rätt bra ut. I alla fall just nu, men då ser underkäken istället sämre ut. Den som ligger mot skallen.
Den delen av benet ska vara lite rundat för att den lätt ska kunna glida lätt i själva skålen (om man nu kan kalla den för det..?). Men då är min mycket rakare/plattare och inte lika rund som den ska vara. Den är även liten spetsig som en näbb, vilket gör att den lätt kan fastna och bli som en liten hake som kan fastna och göra att underkäken inte lika lätt kan röra sig som den ska.
Spolning?
Sen blev det även lite prat om spolning igen. Jag skulle vara i behov av det, men för tillfället finns det inga narkostider lediga. Vilket gör att ingreppet inte går att utföra. För troligtvis kan det även behöva bli en ”öppen spolning” på vänster sida pga att jag har opererat den sidan tidigare en gång när de ”fixade till” disken.
Varför dem i så fall måste göra en öppen kirurgi är pga det här lilla titanankaret (som dem kallar det) som sitter kvar i käkleden för att hålla kvar disken på plats. Vid den tidigare operationen la dem disken tillrätta pga att den hade ”halkat snett”. Men det beror i alla fall på vad käkkirurgerna kommer säga eller tycka. Men det kan bli så.
Annars i ”vanliga fall” när man ska göra en spolning förstod jag det som att man sätter in två kraftiga kanyler i käkleden, och sen spolar man rent leden från gamla rester av bl.a. inflammationer och andra saker som kan vara löst liggande i leden. Så nu hoppas jag bara att jag kommer få göra en sån snart! För det känns verkligen som att det kan behövas. Speciellt när den här sprutningen inte verkar ha blivit så lyckad, eftersom jag redan har väldigt ont igen. Men fortsättning följer.. KRAM!
Lämna ett svar