Elin Hellgren

Då har ytterligare en vecka gått. Nästan två till och med sen ett sånt här inlägget kom upp sist. Förra veckan var också en vecka som gick i ett, även om den här har innehållit lite mer ”roliga” saker än endast sjukhusbesök som det annars oftast brukar göra. Något jag verkligen har uppskattat. Jag märker att jag verkligen mår bra av lite mer ”positiva” och roliga saker, än att det allra mesta ska kretsa kring sjukdom och sjukhus. Ett ställe jag egentligen inte alls vill åka till, och som egentligen är rätt deprimerande.

VECKAN:

Planeringsmöte i Sandviken för rehab

Först i måndags förra veckan var jag till Sandviken på det här planeringsmötet med läkaren från smärtteamet på Rehabiliteringsmedicin. Det var ett möte där han skulle presentera vad dem i hans smärtteam hade sammanställt och kommit fram till. Vad dem utifrån dem här utredningssamtalen jag har haft har kommit fram till, och vad dem trodde att dem skulle kunna hjälpa mig med. Lika vad dem trodde för upplägg på rehabiliteringen skulle passa mig bäst.

Ni kan läsa mer om det besöket här. Men jag blev i alla fall erbjuden en individuell rehabiliteringsperiod. Det är en period på ca 6 månader, med stöttning, guidning och hjälp ifrån dem. Totalt allt som allt brukar det hålla på under ca 1 års tid med uppföljningar efter osv. Men jag tyckte ändå det lät väldigt bra och lovande. Jag fick även veta senare då under förra veckan att jag fick en tid för uppstart av rehabiliteringen redan i slutet av augusti. Vilket jag tyckte kändes väldigt skönt. Annars hade det blivit i januari 2022. Ni kan läsa mer om det här.

Bilbingo i Forsbacka

I tisdags hade jag bl.a. först en ”hemmadag”. Det var välbehövligt kan jag lova. Då var jag verkligen trött, och gjorde inte alls särskilt mycket. Jag laddade inför att jag och Isabella sedan på kvällen skulle åka på bilbingo i Forsbacka tillsammans med Frida. Det var roligt. Första för i år. Visst blev det lite segt där efter en stund, men det var ändå roligt att komma ”ut” och göra någonting. Någonting annat än att bara vara hemma, eller typ åka till sjukhuset. Så det var verkligen något jag uppskattade och vill göra igen här under sommaren. Vi får bara se när det bli.

Bassängträning i onsdags

Sen var det bassängträning som vanligt under onsdagen. Det var inget i fredags eftersom det då var midsommar. Så då var det uppehåll. Bassängträningen måste jag ändå säga gick bra. Det var sista passet med min fysioterapeut för den här terminen, och i höst vet vi inte än hur vi ska lägga upp det. Det pga rehabilitering i Sandviken som också kommer hålla på då. Men oavsett blir det nog bra. Sen är jag inte helt bra i kroppen känner jag. Jag känner mig väldigt slut och trött i kroppen.

Men vi provade bl.a. en våtväst (tror jag det heter) som jag hade på mig undertiden jag tränade i vattnet nu sist. Jag hade den istället för dem här ”flytkorvarna” som jag brukar ha. Men den fungerade faktiskt riktigt bra. Så jag funderar på om jag ska köpa hem en sån för att ha när jag kommer träna hemma i poolen hos mina föräldrar.

2 års kalas och bebismys

I torsdags hade jag en riktig sån här ”fylla på med bra energi dag” även om den också var väldigt krävande energimässigt. Men det var den värd. Jag var då efter lunch hem till Agnes och Ines för att fira Ines på hennes 2 års-dag. Hon fyllde 2 år i onsdags förra veckan. Helt otroligt att hon redan blivit så stor. Så då blev det lite presentöppning, fika och lek. Det var roligt! Hon är verkligen ett riktigt charmtroll och så söt.

Hemmagjorda dumplings

Sen efter att vi kom hem därifrån gjorde Annica hemmagjorda dumplings på vildsvinsfärs. Jag hade aldrig ätit det tidigare, men det var riktigt gott. Tidigare har jag bara ätit dumplings som man har köpt fryst i matbutik, men inte färska på det viset och inte heller med vildsvinsfärs. Men det var helt klart något jag skulle vilja äta igen och var inte eller alltför svårt.

Bebismys

Sen mot kvällen då i torsdags kom även Jessica med familj förbi på en spontanfika. Hon kom och bl.a. visade lilla nytillskottet Malva som bara var en månad gammal. Hon var verkligen så himla söt. Det var verkligen roligt att få se och träffa henne. Även Jessica med familj såklart. För vi hade planerat in tidigare att vi skulle ses, men Maja (storasystern) blev sjuk så då har vi fått skjuta på det. Men nu blev det äntligen av, vilket var himla roligt och mysigt!

Midsommarafton

Sen var det midsommarafton i fredags. Det tycker jag också känns helt sjukt. Tiden går så fort stundvis. Ni kan läsa mer om min midsommarafton här.

HELGEN:

Jag tycker helgen har gått rätt fort. Det har varit lite långhelg i och med att det var midsommar i fredags. Så alla har varit hemma sen i fredags här runtomkring. Då syftar jag på mamma och pappa som jag bor granne med. Så det har ändå gjort att det har känts som att helgen varit längre, men jag har haft en lugn och bra helg.

Ingen assistans

I lördags var jag med familjen. Jag hade ingen assistent då. Vi var bara hemma, och sen var jag fortsatt kattvakt till Hugo fram till lunch. Annars hängde vi mest bara kring poolen och var utomhus. Bara njöt av det härliga vädret helt enkelt.

Söndag – Sushi House

Under söndagen höll jag och Jennifer först på och grejade lite med mina naglar. Det gick bra, men det tog sin tid. Sen var jag till stan och åt lunch tillsammans med Anna och Jennifer på Sushi House för att sedan åka hem till Elin och hälsa på henne. Något jag verkligen sett fram emot.

Rabarber- och jordgubbspaj

Hon hade bakat rabarber- och jordgubbspaj som verkligen var jättegod. Hon är så duktig på att baka just pajer. Men det var riktigt mysigt. Vi har inte träffats på ett bra tag, så det var på tiden. Riktigt trevligt och mysigt, och sen var det så fint väder så vi satt ute på hennes altan.

Men sen råkade allt också ta lite av en tvärvändning. För olyckligtvis råkade hennes hund Bulten trampa mig på foten. Det hände även på den dåliga foten såklart. Alltså den högra. Jag förstår inte vad det är med den foten, men någon typ av förbannelse måste det leva över den. För det tog inte många sekunderar innan den var blå och alldeles svullen. Så då blev det ispåsen en stund för att försöka dämpa det hela.

Inte hennes fel

Hon fick så dåligt samvete där när det hände. Elin alltså. Jag tyckte så synd om henne, för det var inte hennes fel. För hur skulle hon veta att det skulle hända. Så det var bara olyckligt. För ingen av oss ana det, eftersom allt gick så fort. Grejen som var va väl att Bulten är en labrador på sådär ca 35 kg vilket inte är den lättaste hunden. Han är ju bara full i muskler. Alltså inte bästa kombon om man tänker med mina sköra fötter. Så man kan säga att jag nu har lite flashbacks rent utseendemässigt sen foten klämdes i röntgenapparaten där förra året. Inte riktigt så illa, men en liten tillbakablick skulle man kunna säga med blåmärket. Även om det var ännu värre då.

Jag hoppas ni har haft en bra vecka. Även denna nu när det här inlägget kommer ut lite sent! KRAM!