Idag har jag saknat den här lilla filuren lite extra. Innan jag blev inlagd här på sjukhuset var han ofta som fastklistrad nära mig. Så fort jag satte mig i soffan eller la mig i sängen så kom han och skulle ligga nära. Helst tränga sig emellan om jag t.ex. satt med datorn i knät eller någonting annat. Likaså att ingen annan katt fick ligga nära, utan då var han där och skulle jaga bort dem och lägga sig där själv istället. Min lilla söta mysiga beskyddare.
Men man förstår verkligen då att de känner på sig att man inte mår bra. Jag brukar i alla fall märka det väldigt tydligt på Harry. För han vill då som sagt gärna komma och lägga sig så nära han kan för att typ trösta en. Det känns som det i alla fall. Brukar ni också känna så med era djur? KRAM!
Lämna ett svar