I lördags hade jag först en mysig dag tillsammans med min kära farmor. Vi åkte förbi farfars grav och gjorde lite fint med en lykta inför vintern, åt lunch ihop, hon hjälpte mig att rensa upp en del från mitt förra boende som jag inte får plats med i lägenheten, och sen åt vi även middag ihop. Vi kom en bra bit på rensningen/sorteringen och hade det trevligt. Sen efter middagen fick jag för mig att det vore skönt med en kortare promenad för att få lite luft innan det blir alldeles för mörkt. Så vi tog på oss ytterkläder och reflexer för att gå ut.
Gjorde illa foten
Vi skulle gå runt byn tänkte vi i min takt. Tyvärr hann vi knappt halva sträckan innan jag råkar kliva snett i en liten grop, tappa balansen lite, och därefter klev jag rejält fel och gjorde illa foten. Vi gick på en packad grusväg. Allt hände så snabbt och rätt som det var kunde jag inte stödja på foten. Farmor hann även precis ta emot mig, för annars hade jag även legat på marken. Så där hade jag ändå tur. Vi kunde inte ta oss hem till farmor igen, så hon fick gå och hämta bilen medan jag stod och höll i mig i några postlådor som jag hade lyckats tagit mig till.
Men jag kan säga det att det är inte lätt att ta sig fram på en fot som dessutom också är stelopererad. Dessutom var det min vänstra fot jag gjorde illa som också är mitt starkare ben. Så allt blev från en sekund till en annan väldigt komplicerad. Inte alls roligt, och nästan direkt fick jag som små flashbacks från förut när jag inte kunde gå och alla besvär som varit genom åren kring mina fötter.
Där och då kändes det lite som att musten gick ur mig, och jag blev lite irriterad på mig själv över att jag inte såg gropen. Men det la sig ändå relativt fort. Eftersom det fanns inte så mycket mer att göra än att ha foten i högläge, ta på kyla och vila. Det blir ju inte bättre via att jag brusar upp mig och blir arg, även om jag såklart direkt när det hände blev rädd och direkt började se bilder spelas upp i huvudet av gips, operationer och sjukhusvistelser. Men då fick jag bara försöka ta mig tillbaka och påminna mig själv om att det inte alls behöver sluta så bara för att det har gjort det förut.
Sov hos farmor
Den natten blev jag i alla fall kvar hos farmor, eftersom jag inte kunde ta mig hem själv. Det var vi och tre katter till, eftersom vi även var kattvakt till söndagen då mamma och pappa hade lite firande med några vänner på kvällen. Vilket inte heller var den bästa lösningen kanske nu i efterhand då jag inte tål katter. Även om det är nakenkatter. Jag vaknade av nysningar, snorig/täppt, astma hosta och rinnande ögon. Alla allergitecken man kan tänka sig. Därför blev det sen att jag nu får vara ute i ett litet övernattningsställe som jag och syrran (eller gäster) alltid kan sova över på om vi vill. Så det var ändå bra. Sen för er som inte vet så bor mina föräldrar och farmor i ett stort hus där farmor bor på övervåningen och mamma och pappa på nedervåningen plus källare. Fast med egna ingångar. Men det är jättebra att jag kan vara här nu när jag behöver lite mer hjälp.
Röntga foten idag
Idag tog jag faktiskt beslutet att kolla upp foten. Få röntga den eftersom det har känts som att smärtan har blivit värre än bättre, och pga att jag har en kraftig benskörhet. Tack och lov syntes det ingenting, men jag ropar inte hej förrän jag kan gå igen och smärtan är borta. Det pga att jag flera gånger tidigare har varit med om att det inte visat något på första röntgen när jag t.ex. gjort illa fötterna, smärtan har fortsatt och sen när man röntgar igen några veckor senare så visar det ändå på stressfrakturer. Konstigt, men som sagt jag hoppas nu bara att det kommer vända och bli bättre så jag kan vara hemma hos mig igen som vanligt.
Hoppas ni har haft en fin start på veckan!
Lämna ett svar