Semestrar

Nu är jag så trött på det. Semestrar. Många av er har säkert semester nu, ska precis få eller har haft. För många är det semestern man längtar till och ser fram emot varje år, och det förstår jag. Men i min situation där jag ofta är rätt beroende av sjukvården periodvis så är det inte lika roligt när semesterperioderna startar och kommer igång. Speciellt inte när man behöver dem.

Längta efter semestertider

Visst kan jag också längta efter semestertiderna då vänner och familj är mer lediga. Det är alltid mysigt, och på ett sätt blir det lite mer semesterkänsla för mig också då. Det är på två sätt helt enkelt. Men just nu är jag rätt trött på det.

För semestrar har mer och mer blivit någonting negativt för mig. En tid som är väldigt jobbig och lite skrämmande. För det blir precis som att jag går lite mer på helspänn och hoppas att ingenting ska hända. Att jag inte ska bli sjuk på något allvarligare sätt eller göra mig illa. För med tanke på dem tidigare somrarna så är det en himla trygghet att ha dem som känner en och kan en utantill i tjänst. Ifall det händer någonting som gör att man kanske måste ligga på sjukhus.

Sen ska man såklart inte gå och vara rädd hela tiden och bygga upp någonting i onödan, men ni kanske förstår vad jag menar. För ta bara allt nu med käklederna. Alla har semestrar som jag skulle behöva komma till. Men i och med att de inte är i tjänst just nu så finns det ingenting att göra. Det är bara att stå ut och gå och vänta på att de kommer tillbaka.

Det är alltid då det händer

Men så är det alltid. Det slår aldrig fel. För det är ofta så att det händer någonting som gör att jag behöver ha kontakt med dem när de inte är där. Precis när det är semestertider, vilket också ofta resulterar i att jag hinner bli ännu sämre innan jag kanske får en kortisonspruta jag behöver eller diskutera någon medicinering osv.

Önska jag kunde ta semester från min sjukdom

Det är så många gånger jag har önskat att man kunde ta semester från sin sjukdom. Om de så bara var för en dag eller vecka. De hade varit någonting det. Att få känna på hur det är att vara ledig från det. Från värken, från tröttheten och allt vad det innebär att vara sjuk. Det skulle vara så skönt att bara få känna att man mår 100% bra och inte blir påmind av det hela tiden.

Men tyvärr är det som det är. Evighetsjobbet som täcker dygnets alla timmar kommer alltid finnas där mer eller mindre. KRAM på er!